DEN DÄR HOLDEN

Jag kommer nog alltid se tillbaka på den här vintern med lite ångest och vemod i mitt lilla hjärta. Dessa månader tar nog rekord i personliga bakslag, motgångar och misslyckanden och det har varit oändligt många gånger som jag bara velat avsäga mig från allt. Avgå. Men jag har redan suttit utan jacka nere vid kanalen framför Domkyrkan i Uppsala och låtit solen bränna mina kinder, slagits om platser på en uteservering, ätit lunch på min nya balkong och någon gång i natt ställdes livet in på sommartid igen. Jag klarade det. Förstår ni? Det är över nu. Jag överlevde en vinter med extrem utbrändhet, ångest som går att ta på och fler tårar än vad som rymmer ett mindre hav. Istället har jag kommit ut i ljuset på andra sidan och längtar efter att få se vad livet vill kasta rakt i mitt fejs i framtiden. Jag känner mig nästan lite helig.