ETT STYCKE HELG I ETT STYCKE AMSTERDAM

Dessa tre stiliga karlar var mitt resesällskap. Vi bodde på Volkshotel i södra delen av Amsterdam. Jag kan verkligen rekommendera det stället. Hotell, restauranger, barer och spa - allt under samma nyrenoverade tak.

Amsterdam är lite som den där kompisen med dåligt inflytande som ens pappa varnade en för så första kvällen gick åt att trava runt på stan och ägna oss åt oanständigheter. Följande morgon kravlade vi oss upp till översta våningen och besudlade hotellfrukosten med utsikt över hela stan.

Kaffe-skål!

På kvällarna gjordes restaurangen om till stans största hipster-klubb men vi var upptagna med annat så vi hamnade aldrig där.

Hur som helst! Sedan begav vi oss ut på stan och såg ashäftiga ut.

Jag menar det...

Efter några timmar på stan tog mitt sällskap en powernap innan kvällens äventyr och jag carpade solnedgång och var tacksam över livet. Solnedgångar har en tendens att göra en filosofisk. Sedan begav vi oss ut på stan, men då fick kameran stanna hemma.

Nästa dag blidde det frukost på Starbucks.

KG bad om kaffe med extra kaffe med en koffeinhalt hög nog att sänka ett blåvalsföl. Det fick han.

Sedan blidde det mer stadscarpande. Här står Noah och ser häftig ut.

Och jag ville också ta en obligatorisk turistbild på en bro. Eller let's be real... Jag tog cirka hundra sådana bilder.

Lyckan över att kunna parkera sig på en uteservering i kvällssolen. Vi spenderade så mycket tid på uteserveringar att jag drog på mig en ordentlig mansförkylning men det var det lätt värt. Sedan annalkades vår sista kväll i Amsterdam men den är barnförbjuden och högst olämplig för bloggen. Låt oss bara säga att för två euro kan en köpa sig en minuts peep show med live sex.

Sista morgonen vaknade jag upp oförskämt tidigt så jag och Noah promenerade runt på marknader där vi bland annat hittade dessa bäbisar som jag ville adoptera. Det blidde dock ingen.

Däremot så fick ett gäng kristaller följa med hem. Dom ska få bli halsband en vacker dag när jag orkar.

Danne och KGs plan gick tidigare än vårt så efter att vi vinkat hejdå till varandra fortsatte jag och Noah att spatsera runt, runt, runt. Här står jag till exempel och posar i Red Light District som under solens strålar inte alls ser smutsigt och besudlat ut. På kvällarna är det dock så fullt på gatorna att man knappt kommer fram och det är så mycket tuttar och taskiga hårförlängningar att man nästan blir blyg. Mja, det är ett konstigt ställe det där.

Så här fint är det annars, om man inte känner för att spendera 50 euro på lite gammal hederlig fönstershopping med lättklädda damer och hens det vill säga.

Och det finns fler cyklar per kapita än invånare.

Efter ett tag var vi totalt vilse tills vi tillslut hamnade på bron där vi förlovade oss. Vad fan är oddsen? Den kanske inte ser mycket ut för världen just nu, men en solig dag i juli ramas kanalerna in av gröna träd och blommor.

Det var visserligen skitfint en blåsig dag i mars också. Vi stannade och pussades en stund tills allt blev för gulligt så vi gick vidare.

På vägen tillbaka hittade vi den här fina cykeln. Sedan promenerade vi till hotellet för att hämta våra väskor innan en taxi hämtade oss och vi påbörjade en evighetslång resa hem. Vi mellanlandade i Riga och åt sushi innan vi tillslut landade på svensk mark. Tack Amsterdam för den här gången!