DEN DÄR HOLDEN

Jag kollapsade på mattan när jag kom hem och orkade inte röra på mig pga brutal träningsvärk. Seriöst, jag är totalt invalid. Så jag låg kvar tills batterierna på min telefon dött för länge sedan och Charlie dregglat ner min tröja efter att ha somnat i min halsgrop. Dog den lilla matte-döden. Sedan tog jag bland det dummaste beslutet jag har tagit i hela mitt vuxna liv. Det var dummare än ett tequila-race halv 3 mitt i natten med toppen en decimeter öster om varje bröst. Dummare än att hångla med ett ex. Till och med dummare än folk som tror att transparenta leggings är byxor: Jag drog ut på en löprunda. Varför? Jag kan inte ens resa mig från toaletten själv utan att skrika våldrelaterade könsord. Ville gråta precis varje asfalterad meter eftersom att det gjorde så jävla ont och på vägen tillbaka började det regna. Men alltså, varför gör man så mot sig själv? Är det något perverst självskadebeteende eller typ sviterna av syrebrist som nyfödd?