MENTALT FÖRFALL OCH SKIDOR

En morgon försov jag mig till mitt möte med min psykolog. Efter evighetslånga bilköer och med tårarna tryckandes ramlade jag in på expeditionen, bara 5 minuter sen. Eller egentligen en hel dag för tidigt. Det är sådana saker som gör att jag inte pallar. Vill bara nita någon och gråta. Vilket jag oftast gör också. Eller ja, man får ju inte slåss så jag brukar låta bli.
Nä fan alltså. Ångesten knackade på igen för ett par dagar sedan genom att nita mig rakt i fejset. Helst av allt vill jag bara avgå från livet, säga upp min prenumeration på ELLE och flytta ut till en liten stuga mitt ute i ingenstans utan telenät. Där ska jag andas och bli ett med naturen har jag bestämt. Finna lite inre harmoni och carpa massa diem. Ingen stress.
Men inte idag. Nu har jag ruttnat klart för den här gången. Väskan är packad och helgen kommer att spenderas på rygg med bruten svanskota och slask i muttan. Jag ska åka skidor alltså. Och dricka starksprit tills min blodgrupp klassas som jägermeister. Kameran är med men bloggen får stanna hemma. Vi hörs efter helgen. Herrå!