DEN DÄR HOLDEN

 

Idag blev det sushi på vårt stammisställe i våra gamla kvarter på Söder och sedan var jag på möte med min psykolog. Jag vågar nästan påstå att det äntligen känns som att det går åt rätt håll med hela den här cirkusen. Lite så att jag kan andas ut för en liten stund, släppa ner axlarna som snart låst fast sig vid öronen och låta pulsen sakta ner. Alltså detta med att hitta en bra psykolog... Jag överdriver inte när jag säger att jag pratat med närmare 30 personer i mina dagar och alla har känts helt åt helvete. Men man får (SKA!) byta om det inte känns rätt. Nu träffar jag F, en opretto snubbe som skrattar åt mina skämt men som ser igenom min polerade fasad. Vill typ skriva in honom i mitt testamente, så bästig är han.

 

Efter mitt möte promenerade jag runt lite på stan. Jag minns inte senast jag gick längs Drottninggatan eller när jag såg dagsljus på eftermiddagen. Utan telefonbatterier och utan musik i öronen orkade jag med City i en timma. Fan, ni fattar inte hur jävla stort det är för mig som snart börjat anta formen av mossa här hemma. Jag börjar nästan känna mig som människa igen. På vägen hem fick en flaska fulbubbel och lite plock från charken hänga med. Jag har det som stenhårt belöningssystem: Varje gång jag varit hos psykologen så har jag en ensamkväll hemma med god mat och ett bad så att jag i lungan ro kan gå igenom hela det här rejvet av tankar som bubblar upp efter att F fått röra runt i mitt huvud.