DEN DÄR HOLDEN

Och så har vi travat in i februari samtidigt som jag undrar varför fan mitt liv insisterar på att rusa ifrån mig. Jag hinner ju för fan inte med. Jag är så äckligt less på denna äckelvinter. Pallar inte mer. Vill inte. I söndags när jag åkte iväg för att fira mammas födelsedag fick jag först vada genom en decimeter slask och varje morgon inleds med att upprepa mantran om att man inte alls kan dö av brist på sommar. Min hud är så torr att den i ren protest håller på att flagna av och mina bröstvårtor dras med permanenta köldskador. 

 

Så för att försöka uthärda har vi köpt vrålgoda kaffebönor och belamrat hela lägenheten med ljus och snittblommor. En kanna kaffe och fina blommor kan mycket väl vara lösningen på några av livets smärre problem. Det och onani såklart. På tal om kaffe fick jag en kaffemaskin i julklapp. Denna kaffemaskin har nog fler funktioner än ett NASA-skepp. Det skulle inte förvåna mig om den kan spå min framtid och producera schlagerhits, utöver svingott kaffe alltså. Hur som helst, jag har äntligen lyckats bemästra den och håller i skrivandes stund på att brygga en kanna. Det tog bara en månad. Återkommer så fort koffeinet gjort sitt.