NÄR LIVET ÄNDÅ ÄR RÄT SÅ GÖTT
Igår när Noah kom hem från jobbet överraskade jag med nystädad lägenhet och tända ljus. Han blev beordrad att parkera sig i soffan med en öl och baguette med kräftröra medan jag rev runt i köket. Till middag fick han thai red curry-gryta med kyckling och sjögräsnudlar. Det må låta funky, men satan vad jag blivit beroende av sjögräsnudlar. Dom är lite krispigare än risnudlar. Tydligen svinnyttiga också. Hur som helst, Noah har varit helt fantastisk hela den här vintern (eller i och för sig alltid) när jag mått piss och jobbat arslet av sig samtidigt som han fått ta hand om mig, så jag ville göra något fint tillbaka. Bra öl och mat är lösningen på allt. Ja, och att dela på en flaska Masi (mitt absoluta favroitrödtjut. Ni måste smaka!) och pussas i soffan kanske.
Imorse hade jag lyxen att ännu en gång få vakna med solsken i ansiktet. Det är ju nästan så att en blir helt tårögd av tacksamhet. Kan man vara allergisk mot svensk vinter? För ingen uppskattar solsken lika mycket som jag just nu. Balkongdörren står på vid gavel med en Charlie tryckt mot ett staket som vi satt upp ifall han skulle få för sig att sträva efter kanin-frihet i ett obevakat ögonblick. Solen värmer medan jag lyssnar på funk-listan och surplar nybryggt kaffe. Tulpanerna jag fick för ett par dagar sedan har slagit ut och mina ögonbryn blev skitsnygga imorse när jag sminkade mig så that's it: Mitt liv är offeciellt perfekt.
Flummigt inlägg, men alltså... Jag är så genuint lycklig just nu och vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag är mer expert på att må bajs och har blivit rätt så bekväm med det. Nu längtar jag bara efter att sluta vara rädd för att vara glad. Jag vågar liksom inte lita på lycko-känslorna eftersom att jag blir så besviken när dom försvinner. Det är en asgo cirkel det dära.
11:36:00
Trackback
