DEN DÄR HOLDEN

Jag ba: Åh, mår nog nästan bra nu. Vad skönt! Psyket ba: Trololol! Typ så har den senaste tiden sett ut för mig. Jag har haft det asgöttigt och pissäckligt på samma gång: skrattat med vänner tills det gjort ont i magen och ett par timmar senare suttit och skrivit ner mitt testamente eftersom att jag beslutat mig för att avgå från mitt jordeliv. Förra veckan fick jag nämligen en ny medicin för min ADD och den fungerade skitbra. Och skitdåligt. Så under dagtid mådde jag bättre än vad jag gjort på flera år medan jag på kvällarna grät och skrek tills luften tog slut och jag kände mig som universums minsta och mest meningslösa slöseri med molekyler. 

 

Hur som helst! Ett sånt mående är inte någon asbra förutsättning för att det ska bli massa action här i bloggeriet, men det kommer väl knappast som någon nyhet. Nu är jag precis hemkommen från ett asbra häng hos min psykolog (vill typ döpa min försfödda efter honom) och jag och Noah premiärade vår balkong med att äta haloumi och quinoasallad ute i solen. För bara ett par dagar sedan ville jag inget annat än att bara få dö och idag dansar jag och sjunger så att grannarna dunkar i väggarna. Det är skumt hur livet kan vara ibland. Hur får man ett facit så man vet hur man ska göra?