DEN DÄR HOLDEN

Alla hjärtans dag. Denna ständiga källa till ångest. Är en singel ska en tydligen hata hela sitt oälskade väsen och befinner en sig i ett förhållande förväntas nyrakade könsdelar och röda rafsett i satin som klyver muttan på mitten. Addera rosor, bubbel, middagsbokningar och exprimentellt sex i avancerade ställningar. Och så offentliga kärleksförklaringar i sociala medier såklart.

 

Jag har försökt bry mig om den här dagen, alltså verkligen försökt, men nej. Det är inte min grej. När jag var 15 år köpte jag ett kilo geléhjärtan till min högstadiepojkvän. Tveksamt tryckte han i sig något hekto innan han var tvungen att gå hem och sova. Han fick tydligen migrän av gelatin men vågade inte säga något. Där och då förstod jag att alla hjärtans dag inte var något för mig.

 

Noah och jag firar sällan den dagen. En liten present hit och dit har det kanske blivit men vi är i ärlighetens namn bättre på att visa uppskattning för varandra resterande 364 dagar om året. Så i lördags låg vi vrålbakis på soffan hela dagen. Vår romantiska middag bestod utav chips och dipp, smågodis och hångel framför filmer - precis så som jag ville ha det.