ATT BLI KÄR I DET VACKRASTE LEENDET

På tal om tid och så: Här har ni en bild om ni vill få lite existentiell ångest. Vi är nyfyllda 19 år och Noah har precis tagit studenten. Inte en enda gnutta bläck hade entrat vår hud och Noahs bröstkorg var totalt fri från varenda tillstymmelse till ludenhet. Våra största problem då var att se till att vi hade en hemmafest att gå på fem dagar i veckan och att ha väldigt tyst och icke störande pubertalt sex.
 
Det känns så konstigt, men den där killen med lockig lugg som jag blev kär i för 6 år sedan har på något konstigt vis blivit den man som jag bestämt mig för att dela all min vakna tid med. I början skedade vi i min 90 centimeter breda säng i mitt flickrum i Kungsängen och nu några år senare får jag somna med hans stickiga pung i en betydligt större säng i en ny del av stan. I vår egna lägenhet. Tänk om jag hade vetat det den där natten vi låg på en madrass på golvet, livrädda med svettiga händer ihopflätade och läppar bara några millimeter från varandra. Alltså nej ni förstår inte. Jag är så jävla kär och det skrämmer fortfarande skiten ur mig.

Tidigare inlägg Nyare inlägg