ATT BLI STARK
Hade någon sagt till mitt 18-åriga och lätt alkoliserade jag att jag fem år senare skulle uppskatta träning och mat utan spår av transfetter så hade jag nog skallat den med min emo-lugg. Jag levde på läsk, vin, energidrycker och cigg i flera år och missade hellre en buss än att springa ikapp den. Skolidrott var det vidrigaste jag kunde tänka mig och all övrig fysisk aktivitet som inte bestod av att röra mig från soffan, sängen och kylskåpet gick bort.
Men alltså, det funkar ju inte att leva så. Jag kan inte påverka mitt psykiska mående så mycket, men jag väljer ju själv vad jag stoppar i mig och hur jag tar hand om min kropp. Varje dag sedan jag äntligen orkade kravla mig ur min ångestkoma har jag snörat på mig läparskorna och bara sprungit tills huvudet ekat tomt. En halvmil varje morgon längs vattnet för att sedan komma hem och dricka vaniljsmoothie med hasselnötter till frukost. Och nej, det är inte lösningen på mina problem men det ger mig i alla fall yttepytte lite mer ork att hantera skiten.
* Jag vill inte på något som helst sätt hetsa till osunda tankar kring ens kropp och träning. Träna ska man göra för att må bra och mat ska vara god och näringsrik. Punkt.
19:03:26
