DEN DÄR HOLDEN

Imorse när jag vaknade fick jag feeling och bestämde mig för att yoga lite. Vänligen notera att jag bara yogat en gång tidigare när min låtsasmamma tvingade med mig till Söder en tidig söndagsmorgon när jag var svinbakis. Jag sov igenom hela passet och efteråt fick jag beröm från instruktören för mitt chi var så harmonisk, eller vad han nu sa. Jag lyssnade inte så noga. Men nu har jag gått i flera veckor och varit sugen på att börja. Vem vill inte finna lite inre harmoni och styrka samt utstråla det där totala och lite läskiga lugnet som alla inbitna yogisar gör? Noah började lite med yoga efter hans olycka i våras och svär vid skiten, så varför inte?

 

För det var ju skithärligt trots att min fysik påminner om en reumatisk tant. Grät en liten skvätt halvvägs och ba: God damn???! Undar hur länge dom känslorna legat och rivit runt i mitt inre. Nä, det här är helt klart värt att utforska lite. Nästa sommar kan jag i sann blogg-anda åka på yogaläger bland vinodlingar och solsken. Det låter ju asgött.