DEN DÄR HOLDEN

Okej, försök hänga med här nu: Jag uppskattar träning och hälsa, men ser jag ännu en till bantingsreklam på min facebooksida om den där "mirakulösa"jävla frukten som trollar bort magfettet så kommer jag på riktigt go all Britney på världen med valfritt tillhygge. Jag behöver inte bli bombad med nya dieter, tips på magövningar eller mantran att tapetsera min badrumsspegel med. Jag behöver inte fler fitspo-konton på Instagram och jag behöver inte ha en tshirt som säger "Strong is the new skinny". Men vet ni vad? Det behöver inte ni heller.

 

Jag är så jä-ä-ävla less på att se bilder på folks mat där dom har en liten torr hög ris, tre gurkstavar och en ledsen liten bit lax med "Post workout dinner" som bifogad text. DET ÄR INTE TILLRÄCKLIGT MED MAT OM EN TRÄNAR!!!!!!! Dessutom ser det ju svintråkigt ut. Om en tränar, speciellt i perioder med tunga lyft på gym, så behöver kroppen näring. Och vet ni vad gurka är? Asmycket näring, fast precis tvärtom.

 

Mina sociala medier är fulla av tjejer som tycks bo i träningskläder och som aldrig går en centimeter utan en burk celcius i högsta hugg. Dom tycks leva på tonfisk, broccoli och citronvatten. Power-walkar en timma varje morgon och livnär sig på proteinbars. Och ja, det är väl asgött för dem, det är det ju, men jag har lite svårt att inte tänka i banorna att #fitspo har blivit ett nytt forum för ätstörningar. Bara förklätt i neon-leggings och proteinshakes liksom.

 

Det är inte det att jag inte tycker att unga tjejer ska gymma (Klart som fan att ni ska. Det är ju svinroligt!) men jag vill inte att kroppens utseende ska styra hela ens liv. När jag var 15 år hoppade jag över måltider. Jag åt aldrig frukost och jag vägde mig cirka jämt. Visade vågen en bra siffra så hade jag en bra dag. Var siffran dålig så blev det en värdelös dag. Den där jävla vågen styrde hela mitt liv. Jag är 172 vingliga centimeter över havsytan och under en period vägde jag runt 48 kg. Jag levde på smågodis och cigg och fick höra från mina modellagenturer att jag var för tjock. Fy fan vad pissigt jag mådde.

 

Idag väger jag mer och jag äter betydligt mer. Väger mig gör jag aldrig och om jag väl gör det så säger den siffran inte mig någonting. För vet ni vad? Jag är smalare idag än då och jag har synliga muskler. Jag är stark. Mina jeans från högstadiet sitter bättre nu än då och ett par av mina favoritshorts köpte jag i London när jag var 15. Och detta är bara en "soft" bieffekt från att jag lagt av med min vikthets. 

 

Jag började träna för att min ADD gjorde att hela jag höll på att balla ur. Tack vare konditionsträningar och tunga lyft så däckar jag som en nerslaget barn varje kväll och min rygg går inte sönder när jag jobbar. Jag äter allt jag vill och jag tränar när jag känner för det. Mitt liv kretsar inte längre kring min kropp och mitt utseende. Jag kan utan problem gå ut osminkad och jag skiter fullständigt i ifall någon tycker om jag är snygg eller inte. Kan vi alla snälla ta varandra i hand och repetera efter mig: Mitt syfte på denna jord är inte att vara snygg.

 

För att göra en riktigt lång och invecklad story kort: Sluta hetsa. Slappna av. Träna för att det är svinroligt och ät det du vill för att det är gott. Lägg istället fokus på att vara en skön och snäll individ och hata inte dig själv för att du och frugan hetsåt en påse chips och en halv tårta brieost nersköljt med en flaska vin kvällen innan. Jag hoppas istället att ni hade kul och inte får för er att kompensera detta med intervallöpning. Snälla, kompensera aldrig för något du ätit.